Rickard Javanainen
R. JavanainenSWE

Om Rickard

Från första gokarten i Dalarna till jakten på VM-titeln. Berättelsen i sex kapitel.

Rickard Javanainen med pokal

Kapitel 01Dalarna

10-åringen och gokarten

Uppvuxen i Dalarna. 2002, tio år gammal, tog jag det första steget in i motorsporten: gokart. De följande åren gick genom flera gokartklasser, med flera segrar och pallplatser på vägen.

Kapitel 02Mjölby

Racinggymnasiet

Racinggymnasiet i Mjölby blev nästa steg. 2007 slutade jag 2:a totalt i Renault Junior Cup, och 2008–2010 körde jag JTCC (Junior Touring Car Championship) med flera pallplatser.

Det var också under de här åren som hyrkarten tog över på allvar. Hyrkart är racing där alla kör likvärdiga kartar som arrangören ställer upp med, så bara föraren avgör. Det som började som träning mellan racehelgerna visade sig vara racing i sin renaste form.

Kapitel 03Banracing

Ginetta — inhopparen som vann

2011 fick jag ett inhopp mitt i säsongen i Ginetta G20 Cup. Resultatet: vinst i 2 av 6 race och 8:e plats totalt av 22 förare, med bara hälften av racen körda.

Kapitel 04Hyrkart

Den renaste formen av racing

I hyrkart är materialet utjämnat och kartarna lottas. Ingen budget i världen gör dig snabbare. Det är föraren som räknas. 2015 vann jag första upplagan av SRKC i Linköping, den svenska serien som också är uttagning till VM, och samma år kom VM-debuten i Italien: 11:e plats av 127 individuellt, en pallplats i semifinalen och en plats i finalen. I Nations Cup, lagtävlingen där man kör för sitt land i stafett, körde jag min del av racet från sist till först innan laget gick i mål som femma totalt.

2016 i Italien vann jag finalracet. VM avgörs på sammanlagda poäng från hela veckan, så det räckte till 3:e plats totalt: VM-brons. 2017 i Spanien blev det 12:e av 172, det då största startfältet. 2018 vann jag SRKC i Göteborg efter en jämn final mot Max Sjölander, och i VM i Polen samma år gick jag från 16:e till 9:e i finalracet, 14:e av 131 totalt.

Kapitel 05Comebacken

Tillbaka på allvar

Efter VM i Polen 2018 tog livet över på det finaste sättet: 2020 föddes vår första son, och 2024 kom hans lillebror. Däremellan satte pandemin stopp för det mesta av tävlandet, så det dröjde några år innan jag var tillbaka på riktigt. Men suget försvann aldrig.

2021 tog jag 6:e platsen totalt i SRKC-finalen, näst bäst av svenskarna, och 2026 blev jag 3:e bästa svensk. SRKC, kvalet till hyrkart-VM, har tagit in mig i sin Hall of Fame, seriens hedersgalleri, hittills som den enda förare som valts in. Ett fint kvitto på åren som gått — och med det i ryggen tog jag upp jakten på VM-titeln igen.

Kapitel 06Vandel

VM 2026

Sommaren 2026 kördes hyrkart-VM på Vandel Kart i Danmark, 22 juli–1 augusti. Jag körde både KWC Individual och Nations Cup för Sverige, och rapporterade varje kväll här på sajten. Det slutade med semifinal och en 41:a plats av 180 förare, med tre pallplatser i kvalheaten på vägen. Alla rapporter från veckan finns kvar under Nyheter.

"Med samma material för alla finns ingenstans att gömma sig. Det är föraren som räknas, varje heat, hela veckan."

Rickard Javanainen