Sveriges lag i Nations Cup — och minnet från Italien 2015

Den 25–26 juli, innan det individuella mästerskapet ens har börjat, avgörs Nations Cup — lagtävlingen där förarna kör för sitt land. Det är VM:s mest speciella moment: samma utjämnade kartar, samma bana, men plötsligt handlar ingenting om dig själv.

Sist till först — Italien 2015

Mitt starkaste VM-minne är inte bronset 2016. Det är Nations Cup i Italien 2015.

Vi låg sist. Allt talade emot oss — och sedan vände det. Stint för stint, omkörning för omkörning, körde vi oss uppåt genom fältet. När målflaggan föll hade Sveriges lag gått från sista till första plats.

Det racet lärde mig något som format hela min syn på tävlingen: i utjämnat material är ingenting kört förrän det är kört. Fältet är tätt, marginalerna små — och den som håller huvudet kallt när det ser som mörkast ut är den som har mest att vinna.

Redigera här före publicering: presentera lagkamraterna i 2026 års svenska trupp — namn, klubb/serie och en mening per förare.

Vad Nations Cup kräver

Lagtävlingen har en annan logik än det individuella mästerskapet:

• Varje resultat räknas för nationen. Det finns inga strykresultat att gömma sig bakom — alla i laget måste leverera.
• Överlämningarna avgör. Rätt förare i rätt stint, och en plan för när det inte går enligt plan.
• Lagperspektivet ändrar besluten. En risk som är rimlig för egen del kan vara fel för laget — och tvärtom.

För Sverige

Att köra med tre kronor på overallen är någonting annat än att köra för sig själv. Ingen F1-förare kör för sitt land — men i hyrkart-VM gör vi det, bokstavligen. Den 25 juli står vi på startplattan igen, och jag lovar att rapportera varje kväll här på sajten hur det går.

Häng med — anmäl dig till nyhetsbrevet i sidfoten, så landar varje rapport i inkorgen.